Minneslund

Minneslund

 

En liten berättelse över var och en av våra hundar som inte längre finns i livet. Alla har varit kära familjemedlemmar. En del blev väldigt gamla medan några fick sluta sina dagar alldeles för tidigt. Vill du läsa från början så börja längst ner på sidan.

Blondie


Jag föddes i Sunnys första kull. Matte kunde inte bestämma vem som skulle få stanna kvar då det fanns 5 tikar att välja emellan. Så småningom kändes jag självklar och fick stanna. När jag var 5,5 månad blev jag påsprungen av en stor hund i byn och bröt smitt ena framben. Det var hemskt, men jag läkte bra och slapp att bli gipsad. Fick bara en platta inopererad. Jag har visst alltid varit en väldigt snäll hund och duktig på LC. Jag är den enda i familjen som tagit cert på LC. 

Belara Play Blondie

* 2006-06-14

+ 2020-08-20

Trots att jag var världens snällaste så tyckte matte att jag var lite mesig i sättet, även om det oftast var jag som bestämde över de andra hundarna. Svårt att förklara hur matte tänkte men hur som helst så fick jag inga valpar utan var bara en härlig familjehund. Trött och skröplig blev jag till slut och jag fick avsluta mina dagar när jag var drygt 14 år.

_____________________________

_____________________________

Norí

Nóri var husses hund redan från början. Det var han som hade sett en annons om planerade valpar och föll direkt för rasen. Vi hälsade på hos uppfödaren och kände att vi ville ha en valp. Nóri var en härlig hund men mycket krävande. Inte som valp men när hon fattade vad hon var ämnad för så var hon ganska jobbig då det fanns vilt här överallt. En synnerligen duktig LC hund blev hon. Fullständigt fokuserad på sin uppgift att jaga. Även om det bara var en trasa! Tyvärr fick hon alltid springa ensam, då det inte fanns fler med licens, så LCchampion kunde hon aldrig bli. Utställningschampion blev hon däremot. 

Mijano´s Nóri Dárda Után

magyar agar

* 2009-12-28

+2020-07-01

Tyvärr så skadade hon en tå, som fick amputeras och det tog nästan 1½ år innan hon kom tillbaka till LC banan.  När hon närmade sig 10-årsåldern så var hon ibland opålitlig i möte med andra hundar och hon gjorde även utfall mot ett par människor. Hon var också väldigt vaktig vad gäller mat och ben och har nypit till några av våra andra hundar så blodvite uppstått. Ihop med hennes explosiva styrka som gjorde det hela extra jobbigt, beslöt vi att hon skulle få somna in. Hon blev nästan 11 år.

_____________________________

________________________________

Sunny









                           

Jag och mina 6 syskon föddes hos Henrik Härling en vårdag i april. I juni fick jag flytta till min nya familj. Där bodde sedan tidigare Turbo, Sigge, Jemmi, Muscot, Fejdi och Nova. Dom blev mina vänner. Själv var jag en mycket glad, snäll, tyst, vacker, mjuk och vänlig själ. Det sa i alla fall min matte och husse. Dom tyckte om mig väldigt mycket. Hade visst aldrig haft en sån vänlig hund tidigare! Mina intressen i livet blev whippet-race, lure coursing och lite viltspår.

Play A While Solstaden

Whippet

*21/4 2004

+27/4 2018

Utställning var inte lika roligt. Det gick aldrig så där jättebra. Domarna var nog okompetenta för dom förstod inte hur fin jag var, egentligen! Höjdpunkterna i livet har annars varit mina två valpkullar. Har fött 12 barn, de ni....Två av barnen fick bo kvar här. Sen har jag en hel massa barnbarn också. Dom kan jag inte hålla räkning på, men jag vet att dom finns för jag har träffat flera av dom. Ja, sen har åren gått och jag blev pensionär och levde ett mer stilla liv. Det var jag väldigt nöjd med. Förutom dagliga långpromenader så hände inte så mycket. Frisk har jag varit i stort sett hela livet och gammal blev jag också. Till slut orkade jag inte gå med på promenaderna och då slocknade livsgnistan och jag bad att få avsluta mina dagar, det syntes i mina ögon, sa matte, att jag inte ville vara med längre...

___________________________

_____________________________

Smilla



Jag föddes som enda tjejen i en kull med fyra bröder. Tidigt bestämde sig matte och husse för att jag skulle få bo kvar och kanske bidra med nya små hundbebisar när jag blev stor. Nu blev det inte så för jag var inte "tillräckligt bra", vad nu matte menade med det. Så jag fick nöja mig med att springa på lure coursing och whippetrace och spåra i skogen. Det var roligt. När jag var 3 år flyttade en annan whippettjej, Vanessa, in hos oss och matte tänkte att nu skulle vi två leka och ha roligt ihop, men så blev inte fallet. Jag ville inte alls leka med henne, tyckte bara att hon var burdus. Så ibland sa jag ifrån på skarpen, vilket inte alltid uppskattades.

Belara Sleeping Sun

Whippet

*23/1 2008

+10/4 2017

Förra hösten fick jag en skada i ett öga och blev tyvärr blind på det ögat och senare förlorade jag synen även på det andra ögat.

Det fanns inget fel på själva ögat så det kan ha varit en tumör. Jag fick allt svårare att klara mig och blev deppig och sov helst under täcket både dag och natt. Inte roligt att inget se, så matte och husse bestämde att jag skulle få somna in...dom blev väldigt ledsna men det var det bästa för mig...

___________________________

___________________________

Nova












Jag föddes sist av mina syskon och min matte bestämde ganska fort att jag skulle få stanna kvar för jag var så lik min mamma Jemmi. Jag blev så småningom en ganska duktig hund både på whippet race och lure coursing. Spåra gillade jag också. Jag var en väldigt snäll och trevlig hund men jag fick aldrig några valpar för min mamma blev sjuk och då ville inte matte att jag skulle föra dom generna vidare, men jag själv var ändå en frisk hund tills jag var över 12 år, då fick jag knölar i juvret som växte och till slut insåg

Belara Mama´s Pearl

Whippet

*28/3 2002

+6/2 2015

min matte att jag borde bli befriad från detta och då fick jag återförenas med mina vänner i hundhimlen...

___________________________

___________________________

Muscot



Jag kan ståta med att vara förstfödd på kennel Belara. En syster till mig fick bo kvar men jag skulle säljas tyckte min matte, men husse var av en helt annan åsikt. Det fanns ingen som skulle kunna ta hand om mig som var så liten och klen och söt. För jag var verkligen söt som liten valp. Sen vet jag inte vad som hände för när jag blev stor var det bara min husse som tyckte jag var vacker. Fast matte tyckte jag hade så fin blårandig färg. Snäll var jag i alla fall. Jag blev så småningom en riktig Casanova och syrran och jag hade en del ihop om man säger så….så till den milda grad att rätt var det var så födde syrran 5 pojkar. Ja, jag fattade ingenting och det gjorde inte matte och husse heller, men så kan det gå! 

Belara Mission of Mercy

Whippet

*20/7 2000

+24/9 2010

Därefter rök mina ”kulor” och så var det nöjet över. Fast skall jag vara ärlig så var jag rätt bra på ”det där” i alla fall. Syrran och jag hade mycket kul ihop ändå. Fast något jag inte kunde förstå mig på var nöjet att jaga efter en trasa i ett snöre. Jag menar, slita ut sig på det sättet! Tyvärr blev syrran sjuk och när hon dog så dog en bit av mig också. Efter ett par månader utan syrran så brast något inom mig. Inte bara mitt hjärta utan något annat som gjorde att jag fick vätska i hela bröstkorgen. Det fanns inget att göra...

___________________________

___________________________

Fejdi



Jag föddes som sista valp i den första kullen på kennel Belara. Min matte och husse hade bestämt att jag skulle få bo kvar för matte tyckte jag var finast med mina mörka tigerränder. En tjej med klös kan man nästan säga. Baktill hade jag en propeller...har alltid varit glad i allt och alla. Matte sa alltid att jag var den gladaste hunden hon haft. Den där glada svansen förföljde mig genom hela livet, även när jag var som sjukast och höll på att dö. Annars har jag gjort mycket kul i livet. 

Belara Dark Fade

Whippet

*20/7 2000

+19/7 2010

Tävlat på både lure coursing och whippetrace. Ja, jaga det var livet det. Ändå var jag lydig och fick gå mycket lös. Min bror Muscot och jag var lika lydiga. Hemma var det jag som bestämde även om brorsan ibland trodde att det var han som hade den befattningen. Tyvärr blev jag sjuk och fick ligga på djursjukhuset en vecka men men det fanns inget att göra och jag var mycket, mycket trött. Jag hade fått hemolytisk anemi. Min matte var med mig till mitt sista andetag...

___________________________

___________________________

Jemmi



Jag kom till min matte och husse som en mycket efterlängtad flicka. Det fanns bara 4 hundpojkar i huset på den tiden så matte ville inget hellre än att ha just mig. Ganska tidigt lärde jag mig att bli bestämd mot pojkarna och snart stod jag högst i rang och kunde bestämma över dom fyrbenta i alla fall. Jag har fött 12 barn sammanlagt och har 11 barnbarn. Mina bebisar har jag tagit hand om på bästa sätt och varit en god mamma. Jag har alltid tyckt om att springa mycket och jag har tävlat i lure coursing, det gillade jag skarpt. På utställningar har det gått bäst på

Play A While Pearl Jam

Whippet

*1/1 1998

+29/12 2008

Whippetklubbens, annars har jag ofta hamnat som god tvåa. När jag blev lite äldre blev jag sjuk och fick äta mediciner. Så småningom gjorde det att jag tacklade av men jag ledsnade aldrig på att gå på promenader hur trött jag än var. Det gjorde jag in i det sista. Jag drabbades av SLE, en autoimmun sjukdom och till slut blev det så att jag inte ville leva mer och det märkte min matte och hon lät mig somna in i hennes famn. Det var sorgligt. Det fattades 3 dagar så skulle jag fyllt 11 år...

___________________________

___________________________

Sigge



Jag hade otur i början av mitt liv och bodde hos tre olika familjer innan jag flyttade till matte och husse. Där bodde också min bror Turbo. Jag blev husses hund. Bara husses hund. Det bästa jag visste var att följa med honom i lastbilen och om jag inte fick det kunde jag ligga och sura och ville absolut inte sova i mattes säng. Jag var en glad och lekfull hund och älskade att simma ut efter pinnar i Vänern och sen slet jag pinnarna i småstycken. Eller så kunde jag gå hur långt som helst med en pinne i munnen. Då såg jag så stolt ut, sa husse. Jag hade ett speciellt förhållande till min husse. Matte var bara någon som satte ner matskålen. Min bror Turbo och jag var alltid goda vänner och ju äldre vi blev ju mer tighta blev vi. Vi sov gärna i samma bädd och när Turbo blev sjuk så förstod jag att det var slut och då tog jag också slut på något sätt.

Accent´s Kindely Kernel

Whippet

*11/10 1992

+20/10 2006

Efter hans död så tacklade jag av mer och mer. Men nu har jag träffat honom i vår hundhimmel och allt är frid och fröjd...

___________________________

___________________________

Turbo



Jag växte upp och blev en stilig pojke. Jag blev champion och när jag var 8 år så fick jag 6 barn med min tjej, Jemmi. Någon annan ville jag inte ha barn med. Det var många som tyckte det var synd. Jag har alltid varit en genomsnäll kille, lite cool sådär, så egentligen gjorde jag inte skäl för mitt namn. Det var mer turbo i brorsan Sigge än i mig. Han flyttade hit när han var drygt 1 år och satte sprätt på oss för honom var det fart i. Matte sa att han hade kamplust som en pitbull - en snäll sådan. Jag

Accent´s Keen Kevin

Whippet

*11/10 1992

+25/7 2006

har också varit frisk under mitt liv men när jag var nästan 14 år var jag ganska skröplig och så fick jag hjärnblödning. Då sa jag adjö till min bästa vän Sigge. Han förstod att det var slut...

___________________________

___________________________

Dusty



Jag var mattes allra första whippet. Hon ville ha en frisk, tyst, snäll och korthårig ras och hon kunde inte ha valt bättre. Husse däremot ville inte alls veta av mig - han tyckte att jag var ful och mager. Men det tog tre dagar för mig att charma honom och sen var han fast. Jag fick t o m sova i hans säng - under täcket! Däremot ville jag aldrig vara ensam hemma så jag fick åka lastbil med husse iställe, det var mycket bättre. Vi bodde ofta på hotell och jag fick följa med bakvägen på restaurang och äta rester. Alla gillade mig och de flesta trodde inte att en whippet kunde vara så trevlig. När jag var 3 år ville husse

Accent´s Jack Pot

Whippet

*7/10 1989

+2/9 2002

ha en whippet till så Turbo flyttade till oss. Det var roligt. En whippet vill ha många whippetkompisar. Jag var nästan 13 år när jag inte orkade mer och då fick jag somna in...

___________________________

___________________________

Ådi



Jag tror att jag var världens sötaste valp. Det sa alla i alla fall. Fast jag var inte så förtjust i människor. Bara min matte, men hon fick helst inte klappa mig för mycket för då fick jag spader. När jag var 2 år fick jag en whippetkompis och då - då blev jag världen snabbaste tibbe för jag försökte alltid springa ikapp honom. Jag tänker inte berätta hur det gick med den saken. Jag var i alla fall bäst på att vakta och skälla och oj så mycket det fanns att vakta! Till mattes och husses stora förtret. Men jag

Haibas Ådi

Tibetansk spaniel

*15/9 1987

+30/5 2003

tyckte att jag måste förvalta mitt historiska arv. Visserligen fanns det inga klostermurar att vakta vid hemma hos mig men det fanns ett Gunnebonät! Jag var också en frisk hund och blev nästan 16 år när jag inte orkade skälla mer. Då blev det så tyst så grannarna trodde nog inte det fanns några mer hundar i huset...

___________________________

___________________________

Saida



Jag kom som tröst till min familj. Fyra sennenhundar hade dött alltför tidigt. Kvar fanns bara collien Tessa och lilla Bella. Matte ville nog egentligen inte ha mig för hon var trött på att så ofta få börja om med en liten ny valp och jag var ganske jobbig. Så när jag var 3 år flyttade jag till Dalarna till en underbar familj med katt och flera barn. Där fick jag en kull valpar. Men säg den lycka som varar för evigt. När jag var 5½ år dog jag i lungcancer, trots att jag aldrig rökt och aldrig bott hos någon som rökt heller...


Odenhills Nobless

Berner sennenhund

*5/8 1985

+24/4 1991


___________________________

___________________________

Bella



Jag var egentligen lillmatte Helens hund. Hon köpte nästan hela mig för sina sparade pengar. Eftersom lillmatte gick i skolan fick jag bo här tills hon blev stor och fick barn och kunde vara hemma på dagarna. Då kunde jag bo där mer. Min familj tyckte att jag var väldigt envis och långsam men jag gillade faktiskt agility, hur nu det går ihop! Å en sak till - jag har aldrig varit sjuk i motsats till vissa andra hundar som bodde här innan jag kom hit.

Zollis Li-Bel-La

Tibetansk spaniel

*24/1 1984

+16/7 1998

En kull vaplar fick jag också och sen fick jag en fästman som hette Ådi, men vi fick inga barn ihop. Jag var över 14½ år när jag dog av åldern. Då blev det nästan tyst i huset för jag skulle alltid ha sista ordet...

___________________________

___________________________

Aston



Jag växte upp till en riktig snygging. Jag blev champion och så tog jag tjänstehundcertifikat som bevakningshund tillsammans med min matte. Jag fick en hel hög med valpar. En av dom blev polishund i Norge. Jag gillade också att fjällvandra och dra skrindor och pulkor precis som min kompis Balou. En gång när jag bar klövjeväskor på fjället så jagade jag renar men det gillade inte min matte och husse.

Grosser schweizer sennenhund

*19/3 1981

+28/11 1984

Konstigt, det som var så roligt! Tyvärr så blev mitt liv alltför kort för jag fick epilepsi och inga mediciner hjälpte till slut. Då grät min familj...

___________________________

___________________________

Balou



Jag var en norsk gutt som föddes i Oslo. Jag har alltid varit en vänlig själ. Alla barnen i byn hemma älskade mig. De gillade att krama mig och när de lekte Saltkråkan fick jag vara Båtsman. Annars älskade jag att bada och fjällvandra. Min husse och jag var ensamma i fjällen en gång och vandrade många mil. Då fick jag bära min mat själv och det gillade jag. Sen var jag och min nya kompis Aston väldigt duktiga på att dra skrindor med en massa barn i. Egentligen var det husse som var min favorit hemma men det har jag aldrig berättat för matte.

Foursomes Beginning Balou

Berner sennenhund

*4/4 1979

+9/7 1983

Så när jag blev akut sjuk, bara 4 år gammal och dog av värmeslag och av ett fel jag hade i halsen, så blev min husse alldeles ifrån sig av sorg för jag var verkligen hans hjärtevän. Enligt husse fanns det ingen mer som var som jag...

___________________________

___________________________

Sandra



Jag kom till min familj som fodervärdshund. Tre veckor efter mig flyttade Balou till oss. Jag var rädd och osäker för väldigt mycket och gillade inte barnen som kom hem och ville leka så jag brukade skrämma dom genom att vrålskälla bakom deras ryggar. Då skrek dom! Det gillade jag. Jag fick till slut flytta tillbaka till min uppfödare. Där hann jag få en kull valpar och bita

Tryggestads Sandra

Grosser schweizer sennenhund

*15/3 1979

+1981

brevbäraren innan jag fick fara till de sälla jaktmarkerna. Där fick jag äntligen lugn och ro...

___________________________

___________________________

Tessa



Jag föddes i Skåne och kom till min familj när jag var 9 veckor. Jag skulle bli mattes brukshund för mina föräldrar var suveräna rapport- och sökhundar men jag tyckte inte alls det var roligt. Jag var en mycket känslig flicka som absolut inte gillade hårda ord eller annat oväsen, så jag fick mest gå omkring och vara vacker. Fast jag var visst inte så vacker! Alla barnen gillade mig men jag gillade inte alls att bli klappad och kramad så ibland nöp jag barnen i näsan. Fast min lillmatte Helen gillade jag och även lillhusse Henrik som föddes när jag var 3 år.

Malmhaga Amethyst

Collie

*8/3 1975

+19/10 1988

Ett år senare flyttade valpen Sandra hem till oss. Jag blev till slut döv och fick svaga bakben, men då var jag över 13 år gammal. Då var det skönt att få somna in...

___________________________

___________________________

Heidi



Jag kom till min familj som fodervärdshund. Jag skulle ha haft valpar men fick höftledsfel, men matte och husse behöll mig ändå. Alla älskade mig och jag älskade alla, inte minst lillmatte Helen som föddes när jag var 1 år. Hon fick gärna hålla i min päls när hon skulle lära sig gå. Vi brukade lapa vatten ur samma skål. Jag tror att lillmatte egentligen var en valp för hon gjorde precis som jag. När jag var 3 år flyttade collievalpen Tessa hem till oss.

Thuabergs Ebon

Berner sennenhund

*12/10 1972

+10/2 1979

Tyvärr blev jag akut sjuk och dog bara 6 år gammal. Min matte lär ha sörjt mig i flera år. Hon blev nog chockad över att en sådan fin hund inte fick leva längre...

___________________________

___________________________

Fanja



Jag var mattes allra första hund. Hon var bara 13 år när jag flyttade till henne. Jag var inte registrerad i SKK och jag kostade bara 350:- Jag var ingen skönhet och såg mest ut som en border collie men min matte följde jag i vått och torrt och hon gillade mig precis som jag var och gammal blev jag också. När jag var 9 år fick jag en hundkompis som hette Heidi. 12½ år var jag då jag fick en levertumör som gjorde att jag fick somna in i min mattes knä...

Shetland sheepdog

*3/8 1963

+12/2 1976


___________________________

___________________________